så dum

Fia har precis gått hem och jag sitter nu själv i lgh som from nu bara är min. Molekylmixad känsla. Den känns iaf ganska mysig. Suck. Ett steg framåt - två steg bakåt. Fan, skulle skrivas tvärt om. Mitt undermedvetna har visst redan förutsett att saker ska fortsätta bakåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0