Jag vill berätta en historia som ingen annan kan höra

..........................

Jag har 11 arbetsdagar kvar till semestern. 2 veckor. Det känns superskönt! Bitterfittan har semester nästa vecka och bara det gör ju att den veckan kommer gå hur snabbt och smidigt som helst! Jag jobbar dock lördagen efter midsommar och det är ju inte lika roligt. Ska se om man kanske kan locka någon med en slant för att ta den lördagen åt mig. Men vet ju ändå inte vad jag ska göra på midsommar så det spelar väl kanske ingen roll. Men det braiga med att jobba lördagen är att jag är ledig på onsdagen efter det. Så sista veckan blir det bara 4 arbetsdagar+ söndagen.
SEN = FRIHET!
4 veckor att göra precis vad som. Men är lite rädd för att det kommer bli 4 veckor där jag inte gör något vettigt utan bara slöar bort dem som en jättejättelång helg.

Så, vad ska man hitta på då? Det är ju v 27-30 som jag har semestern. v 29 blir det iaf Gotland och det kommer bli semesterns höjdpunkt tror jag! Så lutar det väl att åka till Liseberg eller något likande och ta igen förlorad barndom. Sen vet jag inte vad jag ska göra. Revie ska väl starta och testa lyckan med det - det ska bli KUL. Jag skulle också vilja åka iväg på någon veckas mini-tripp någonstanns. Irland, USA, CA, Norge, Jönköping - ja, vad som. Men ingen verkar ha varken lust eller pengar att göra något sådant, tyvärr. Frivilliga knäppisar får gärna anmäla sig! Lockas med morötter.

Jag vill tatuera mig, åka på festivaler och spelningar men sådant har jag ingen koll på och jag kan väl tänka mig att allt ändå är slutsålt vid det här laget. Semesterracet är ju en annan årlig traditon som jag inte ens vet när den är. Förra året så blev det ju inte ens av eftersom det krockade med VIS.

Men innan det blir semester ska vi ha prat på jobbet. Det går ju ganska dåligt just nu så det måste bli någon form av förändring. Jag hoppas att det kommer bli så att jag och Kristin både går ner i % och jobbar en dag mindre i veckan. För annars vet jag inte vilket som skulle vara värst; att bli arbetslös eller att Kristin åker. Men vill ju veta hur det blir innan man går på semestern så att man inte blir uppsagt det första man blir när man sedan kommer tillbaka.

Mina skor har kommit också! ASSNYGGA! Svarta 11m klockar fulla med nitar. Dödligt snygga helt enkelt. Men dom var så jävla smala Så funderara på att skicka tillbaka dom och testa en större stl. Sedan får jag lite ångest. Jag blir liksom jättelång med dom. Det är inte kul att vara längst i vanliga fall och speciellt inte om man sedan blir typ 1.84 cm lång jätte. Fast så ska man väl inte tänka. Men det är ju jävligt onödigt om jag aldrig kommer använda dom. Får fundera. Såg ett par andra skor från samma sida som precis hAde kommit in. Nästan lika assnygga och risken är väl nu att dessa åker tillbaka för att få en annan stl och att dom andra också följer med.. Hmm. Kanske skulle starta en skoaffär?  

Ännu en olycka på jobbet idag, samma hästjävel. Orkar inte gå in på det, det ligger fortfarande för nära.
Ikväll är jag hos Jim och vi pratar-pratar-pratar så min hjärna har tagit en ny form som flytande gegga. Bara pratar rakt ut ifrån hjärta och hjärna, varit glad och ledsen. Så mycket känslor som snurrar här inne just nu att jag kommer rasa sönder snart. Allvarligt - jag är verkligen ett vrak just nu. Sedan mår jag väldigt illa pga av alltför mycket varm o´boy och cigaretter som liksom hör till när man är här.Ont i huvudet också och allmänt mör. Möte på jobbet på fredag och ska se om man blir klokare på något då. Sedan är det semester och jag längtar så sjukt mycket. Jag har verkligen jobbat konstant - ingen ledig dag eller varit sjukt så det känns så jävla skönt! Gotland, GB och en NY-tripp också kanske t.o.m.? Vi får se vad dom veckorna kommer erbjudas.

Jag måste läka. Hitta mig själv igen.
Hitta vägen som leder till mina drömmar.

There is a fire in me
A fire that burns


Trött på att gå i jeans, BH:n skaver, näsan kliar, måste borsta håret. Sedan så kliar hela jävla sidan på mig. Blev anfallen av en av hingstarna på jobbet för ett tag sedan och har ett sår som håller på att läka till ett blivande stort ûberärr. Min vänstersida är min "samla-på-ärr-sida". Där finns det minnen från galna barndomscykelfärder, resultat på hur duktig moppestuntare jag är och nu också världens jävla huggmärke från en hästjävel. Den dagen trodde jag verkligen att jag skulle bli dödad. Men det blev jag inte. Bara mörbultat och allmänt tuggad. Men så är dett väl som man blir bemött i livet i allmänhet också?


Jag sökte ett annat jobb för ett tag sedan, som personlig assistent. Dom var nöjda och ville jag ha jobbet så fick jag det. Det var nog det som gjorde att det hela bara blev fel. Jag har klagat över mitt nuvarande jobb hur länge som helst, och sedan får jag napp på ett annat som jag bara räknar med att jag aldrig kommer lyckas att få. Och sedan får jag det. Då blev jag bara anti och känner hur stora krav som jobbet innebär hälls över mig som riktigt kallt vatten, som är fullt med stora isbitar som ger mig huvudvärk när dom en efter en slår mig hårt.

Jag tackade nej. Sjukt? Ja, troligen. Men jobbet funkar bara bättre och bättre, jag får ändå bra betalt och nu har jag bara 17 arbetsdagar kvar till 4 veckors härlig ledighet. Snart blir det ju ändå USA eller CA så lika bra att försöka spara ihop så mycket som möjligt. Om det blir nu till hösten eller nästa vet jag dock inte, men det lutar väl åt det sistnämnda.

Annars händer både mycket och lite. Jag har varit ganska stressad sista tiden och fick ett sådant här "nu-måste-jag-unna-mig-behov" häromdagen och tröstade mig i att klicka hem ett par skor. Ett par alldeles för dyra skor med sitt 4-siffriga belopp, men dom är så sjukt jävla snygga att det helt klart kommer vara värt det när dom väl kommer. Jag har fan i mig fastnat i detta med skor! Tur att det bara är det som jag unnar och tröstar mig med. Lite mat och dryck tillåter jag mig också, men mycket mer än det är det faktist inte. Av bara farten så kom det med 2 par till också.. Jag ska börja sätta ut auktioner på mina tröster tror jag.

Hmh, det var inte så kul och givande att sätta sig och skriva som jag trodde. Jag har liksom inget att skriva, samtidigt som det bara bubblar inom mig. Inombords är jag som en vattenkokare som har stått på alldeles för länge så snart kommer jag explodera. Så mycket drömmar och viljor som bara blir kvävda av folket runt om mig. Tanken "det är ingen idé att försöka - du misslyckas ändå" känns det som om alla tänker när jag väl börjar servera lite av mitt kryddiga té, men det förvandlas ganska direkt till avslaget pissvatten. Kan ingen se och förstå mig?

Jag känner mig som Odjurets instängda ros. Jag vissnar långsamt bort och snart så är tiden för att bryta förtrållningen ute.
Det är ute med mig.

Men va fan, jag är ju knappt 20! Hela livet framför sig. Kan dö imorgon. Allt ordnar sig. Kommer fastna här. Vad är fel på det här? Vad är rätt med det här?
Snälla, sluta vara sådan jävla chicken och gör det bara! Släng dig blottande ut i världen - du överlever och om inte annat så hade du ju i alla fall ballarna att göra det!!