Jag vill berätta en historia som ingen annan kan höra

Personer. Man blir besviken ibland av någon, men som om det bara är menat så häpnas man istället sedan av någon annan. Är vi alla människor som en stor smet av ying och yang?  När något försvinner så kommer liksom bara någon annan och tar den platsen för att fylla upp så att balansen behålls. Jag vet inte, men ibland så känner jag bara att den besvikelsen är inget i världen mot den andra glädjen. Huvudsaken är väl att man följer magkänslan och inte gör något som man tror att man kommer att ångra. Att man gör saker för sin egna skull och ingen annans. Då så spelar det nog ingen roll vad eller hur man gör, bara man somnar lätt om natten.

Jag har alltid svårt att somna.

Det har varit dagens fundering hos denna hjärnbank. Bara luddig och obegriplig, men en stor grej för mig tycker jag ändå. Andra funderingar har varit varför våfflan fick en egen dag, om man kan göra "muskelsugning" - alltså man tar bort lite muskler som man kan suga ut fett. Något som jag frivilligt skulle ställa upp som försökskanin på. Sen var det en fundering till men den verkar ha kommit av sig.

Nu är jag trött. Från måndag morgon tills tisdag eftermiddag så känns det som jag har jobbat konstant. Någon gång däremellan blev det ett par timmars sömn visserligen, men det var nog inte tillräckligt. Så när jag väl kom hem idag så tänkte jag för mig själv "gör nu något av allt som du behöver göra och sätt dig INTE framför datorn eller TV:n". Självklart var det det första jag gjorde. Sådan dålig självdisciplin, det är lika logiskt uträknat vad som kommer hända, som om man skulle säga till ett barn att det inte får ta utav kakorna i kakburken. Men imorgon så är det LÖN och där i finns det både lönehöjning och lite xtraslantar för att man utsätter sig för dessa tävlingsdagar. Sådant får mig lite glad. Inte för att jag bryr mig speciellt mkt om pengar, mindre än många andra i alla fall. Men nu när det är dags för möbler och en vårgarderob så känns det behövligt.

Ibland är det konstigt hur man kan fastna i vissa saker. Vet inte hur jag ska förklara, men man fastnar och allt bara rullar på.
Jag är rädd för att fastna.
Liksom, tänk om jag sitter här om ett år och inget har hänt? Jag har t.ex haft det här jobbet i snart 6 månader och ärligt talat om jag skulle stanna upp och känna efter så börjar jag nog tröttna. Jag blir bara så rastlöst av "det vanliga". Jag vill göra något. Precis vad som. Inga stora grejer, eller jo, det också. Men just här och nu skulle jag bara vilja göra något med någon. Dricka en flaska vin, bada bastu och sen åka näck i en fårklädd pulka nedför en snökysst backe. Det är precis det jag skulle vilja göra just nu. Men, alltid det där; men. Ingen någon, ingen flaska vin, ingen bastu, ingen fårpäls och ingen pulka.
Bara jag i ett snölandskap.

Jag kände bara att jag blev så jävla trött på den andra bloggen, vilket jag har varit hur länge som helst. Har sagt i typ 7 månader att jag ska ta bort den, men även om jag vill kapa bort många delar och bara glömma så vill jag ändå inte släppa det. Lite såhär hatkärlek till den gångna tiden. Sen så gillar jag ju att skriva så jag vill ändå ha en blogg. Så då blir det såhär sålänge; gamla bloggen läggs väl ner och så öppnas denna nya istället nu när allt bara händer i livet. Nya kapitel till en ny blogg - det känns väl passande? Bara börja trixa bloggdesign och så sen när lusten faller på då.

Ja, det är mycket som händer i livet just nu. Skrev kontraktet på lägenheten förra veckan och kan förhoppningsvis börja flytta nu denna vecka som kommer. Det ska bli så jävla otroligt skönt så det är bara totalt sjukt. Det är ju bara sissådär 5 år försent känns det som, men det är bitar som vi inte behöver gå in djupare på. Huvudsaken är att det händer nu! Det var ju en stor del av den där listan på saker som jag var tvungen att ta tag i direkt; BOSTAD. Så nu kan man väl se det som fixat.

Den andra var ju att sätta gränser när det gällde jobbet och lägga tid på mig, vänner och komma ut mera. Det måste jag säga att det har också har blivit skillnad. Bra männsiskor som man får ut något av. Något annat ger ju ändå inget så då kan man lika gärna skippa det. Så är det ju ibland, tyvärr. En prioriteringsfråga som var och en själva måste kunna ta ställning till. På tal om det kan jag inte låta bli och undra; varför måste folk bara irritera sig på andra? Kan man inte bara respektera? För ärligt talat så kanske andra människor inte precis har dom högsta tankarna om den heller.. Om folk bara kunde fatta det. Det enda som blir av det är ju en mörk och ond cirkel för dom själva.
Men men, nu i helgen så blev det ju firande för födelsedagsbarnet Lina som blev 20 :) Ett riktigt kul och givande dygn på många sätt.

Linköpingsbor; Nästa helg?!! Vad händer då när nästa födelsedagsbarn fyller?

Nu har jag suttit i timmar känns det som och bara lyssnat på Joseph Artur´s "In the sun". Det är verkligen min depplåt. Eller, inte depplåt. Funderarlåt. Jag funderar och undrar som alltid. Överanalyserar och tänker sönder saker till deras minsta beståndsdelar. Längtar tills svaren på dom frågorna kommer. Det där med allt. Alla mina små livsmysterium.
If I find my own way, how much will I find? If there is anyone who is in the sun?
Svar tack.