ko

- "muuuuuu"


onsdag: upp kl 04.00, jobb. slutar någon gång 12 timmar senare.
torsdag: upp kl 05.00, jobb. slutar någon gång 12 timmar senare.
fira valborg med alkohol och utgång på kvällen. detta viker jag inte en tum på. någon gång ska man få vara en vanlig människa.
fredag: problemen börjar. vi är ju inte lediga som alla andra. buss från viken 5.20? nattlig färd till sörping på torsdagen? hmm..

måste klura ut hur jag ska få ut några timmars sömn detta veckoslut känner jag.
dags att börja nu.
vi ses om vi ses, om inte så överlevde jag nog inte denhär veckan.

mitt hår är grönt.

pusshej veggipastej

jaghatarjustnuidennasekundallttrorjag

Det gick piss idag. Snart måste jag våga släppa taget, för det finns egentligen inget som binder mig. Anledningen att jag stannar är pollarna och ska jag vänta på att dom ska dö för att jag sedan ska göra allt som jag vill så kommer jag aldrig att hinna. 2 månader, max. Sedan måste jag våga släppa taget. Det är ett löfte.
2 månader, sedan börjar jag min resa.


Hela världen färgas grön och jag tittar på
Där står en flicka och drömmer tillbaks, hon färgas grå
Fast jag inte kan se det, allt målas om, om igen

Kan det inte få vara så som det var förut?

Gärna för mig, men det är du som gör att det blir konstigt.

Så känner jag och det gör mig ledsen. Sen så har jag lyssnat på Joseph Arthur hela kvällen och det hjälper inte till att höja stämningen. Det är musik som jag nog egentligen inte tycker så bra om, förutom när man vill vara depp. Och det vill jag nu, bara för att du gör att helt vanliga saker känns lustiga.

Tidigare idag hittade jag kopior på typ alla bilder från förra året på en gammal dator. Tydligen hade jag haft i tanken att det faktist kan hända att en dator kraschar och allt försvinner. Så nu har jag kollat igenom studentbilder och blivit alldeles sedimental som alla verkar vara i dessa tider. Det är väl för att det var nu för ett år sedan som man var på uppåtkurvan på toppen på livet. Eller, inte hela livet men toppen på det året.

Haha, det är en bild som är så sjukt jävla ful att jag har småfnissat åt den hur länge som helst nu. Vi tältade ute på Grännes en kväll och bilden föreställer oss i tävltet. Det är 2 bilder som är tagna direkt efter varandra och på den första kollar alla in i kameran och fyllelér se fint, kortet efter är bara sjukt. Jag tänker inte visa det, men alla gör nog sin egna fulaste och mest säregna ansiktsuttryck. Men kul hade vi! Nu är det ju bara Linisen och Johanna som man pratar med, synd på det.
En annan grej som jag stör mig på är mine leénden. Jag försöker nog dölja tänderna genom att lé nedåt eller nått. Jävligt fult är det. Nu har man väl blivit så pass vuxen att man vet att saker är som dom är och förändras inte även om man vill och tror det.

Just nu är jag hemma på bortaplan igen eller vad man ska kall det. Är ute i Väster där det bara är mam hemma. Sen är det bara imorgon och då kommer Öjje o&c, sen fredag då Prillan gör första starten, SEN ÄR DET LEDIG HELG! Första gången på tusen år känns det som! Blir kanske att massera och kocka lite mat med Macke-Granne på lördag och sen måste det försökas pricka in en träff med Lina och Johanna på söndag. När det väl är ledig helg så vill jag ha en utgång också. Är ju löning och allt nu denna helg med. Blir att forska på det.


Se, under ett blogginlägg så har jag nu gått från depp till pepp!
Det är sommar på G, allt slår ut i blom och börjar om.
Sedan en höst där man är laddad för förändringar.
Jag ser positivt på framtiden!

Fanpissihelvete

Sånna här dagar får jag jobbångest. Denna vecka har varit så pissig att jag bara vill säga upp mig. Sitter här nu med typ hjärtklappning för att lillchefen skickar sms med klagomål på saker som jag inte hann göra igår, som det i fredags lät "gör om ni hinner". Känns så orättvisst när jag denna vecka har ställt upp trots att det har blivit så himla mycket övertid. Nästan 2 dagar övertid. Jag skickar försvarande sms tillbaka för att jag blir arg och nu får jag ångest över det. Varför kommer inget svar? Vad kommer det komma för svar tillbaka? Vad är värst; en utskällning eller inget svar alls?
JAG VILL INTE HA MITT JOBB!

Plugga i höst eller annars så.. Något. Har fått mer kontakter i USA om jobb så det kanske vore något att chansa på. Ju mer jag hör dom prata om hur det är där, destå mer sugen blir jag. Allt verkar vara så bra.

Vad som är bättre än detta.
Sten i magen - snälla försvinn!

Jag har lärt mig vad som är bättre o vad som är sämre

Mysig kväll har det varit! Middag med Johanna och Lina och sedan bio, och som toppen på allt lite "världs-räddar-insatts" av oss tycker jag.
Innan allt detta började så åkte jag förbi och slängde ansökningsbrevet på lådan. "Ungdoms- och missbrukarvård". Nu vill jag nog bara mer och mer desstå mer jag tänker på det. Därför tror jag inte att det kommer gå vägen, bara för att jag vill för mycket. Så känns det som det alltid har varit.. Men nu har jag gjort det jag kan så nu är det bara att hålla tummarna! Efter det så blev det micra-färd in till stan, mat på "Världens bar" och sen "Män som hatar kvinnor". Otäck film. Inte att man sitter och är rädd, utan bara otäckt med hur sjuk människor och världen kan se ut.

Imorgon ska jag försöka fixa lite här hemmahemma i Väster. Har hittat en gammal träkista i en bod som jag tror kommer bli ett jättemysigt soffbord, så tänkte knöla ut den och fixa iordning. Plocka ihop lite annat smått och gott också och lasta in i guldbilen. Som förövrigt skulle behöva en tvätt och en sissodär 70 liter bensin att släcka törsten med. Cykeln! Cykeln ja, den måste ju också med så det går lite fortare att ta sig fram hit och dit. Mat måste inhandlas, något som jag hatar att behöva hålla på med. Men nu har jag ju en matlagarkompis så då hoppas jag att det ska bli kuligare :P

Jobb på söndag, måndag och sedan fortsättningen på veckan igen. Tror dessutom att jag har både lördag och söndag. Dom två andra ordienarierna är borta så jag vet inte hur det kommer bli. Bara dom tar in några andra så att det blir vettigt.
Nej, men allt som behövs göras så ska jag försöka mig på lite sömn nu.

Jag vill.


Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig, börja med det. Lita på mig.
Testa det.

Motiverad till förändring

Jag ska börja plugga.

Nu känner jag att jag nog har bestämt mig. Det eller att cykla till Spanien eller Irland. Fast plugga är nog det som verkligen känns rätt just nu. Det värsta är att alla reaktioner man har fått är typ "aha, vad va det jag sa? Du tröttnar ju direkt på saker du gör". Men så är det faktist inte. Men mitt jobb suger ganska mycket. Riktigt mycket ibland. Som idag. Jobbat 12 timmar, får betalt för 8. Ingen övertid ges ut fast ändå så ska man hinna hur mycket som helst och gör man det inte ordentligt så får man skit för det sedan. T-R-Ö-T-T!

Så ja, skolbänken igen känns lockande. Fast jag känner verkligen inte för någon av utbildningarna som jag har läst om. Men hittade en KY som känns lite intressant. Fast den är på distans och heltid, inte för att det skulle vara någon nackdel, bara det att jag fattar inte om det är meningen att man ska sitta själv och vara så disciplinerad att man pluggar duktigt mellan 8-16? Fixar människor det? Just denna utbildning handlade om barn och ungdomar som hamnat i missbruk. Typ behandlingsassistent. Känns intressant och ligger i mitt intresse. Sökte samma utbildning förra hösten men blev
strul med intervjutiderna. Så hoppas jag kan skriva något lika smart som sist så jag blir kallad till intervju igen.



Åh vad jag blir trött på mig själv. Jag önskar att jag inte påverkades så mycket om andras förhoppningar på mig utan att jag bara började göra det som jag känner för, drömmer om och vill göra! Varför kan jag inte tillåta mig själv att göra det jag vill? Varför ska jag försöka leva upp till vad andra vill när jag ändå alltid ska vara den som blir kapad vid fotknölarna om och om igen? Varför ska jag vara blåögd och godtrogen?
Varför är jag så DUM I HUVUDET FÖR?!

Precis allt suger apkuk nu. Jag vill vara kär, lycklig och komma härifrån.
Jag vill försvinna härifrån för att hitta mig själv.

Fan. Antingen har jag inte känt något eller annars har jag varit på hyggligt humör iaf dessa två veckor. Nu är det sovtid när man var uppe vid 5 i morse, men eftersom jag inte kan sova så surar jag och tycker synd om mig själv. Ganska synd är det faktiskt om mig på riktigt måste jag erkänna. Skit samma. Happy-mode som gäller från och med nu.


RSS 2.0