A LITTLE BE KIND OF LOVE

Hur är det?
Så lite saker som behövs för att så mycket ska kunna bli så jävla bra.
Totalt jävla perfekt bara. Askanon.

Jag är riktigt djup glad på riktigt. För första gången känns det som, men så är det ju såklart inte. Bara det att saker kanske är bättre än vad dom tidigare har varit? Mycket möjligt.

Den här hösten, den här vintern, nästa år; Framtiden. Jag älskar framtiden. Det gågna kan man lika gärna glömma för det spelar ändå ingen roll. Likt ringarna som blir från vattendropparna i havet så bara växer det och försvinner sedan och dör tillslut ut. Borta.
 Framtiden däremot är dethär oskrivna bladet som jag vill fylla med ord, bilder, växter, dofter - avtryck. Nu är tiden inne och jag hoppas grymt mycket på att två resor med två braigt muppiga personer kommer att bli av.
Ett år med rent jävla slit, för det är verkligen så som mitt sista år har varit.


Nu, äntligen.



BTW, Guldbilen är död.
Stod ett berg i vägen.




RSS 2.0