KAN INTE GRANNEN SPELA LITE HÖGRE?!
Jag hatar det här.
Och antar att det är såhär som det kommer bli från och med nu.
Ska jobba imorrn. Sista dagen ska väl såklart vara den värsta - lördagsjobb. Hittills så har jag haft nedräkning till den dagen. Längtat och bara blivit ivrigare och ivrigare till att den dagen äntligen ska komma, den dagen då "alla möjligheter
quot; äntligen kan börja.
Just nu så ångrar jag min uppsägning mer än någonsin. Ingen säker inkomst och alla tryggheter som ett jobb ändå ger. Men det känns ändå inte så viktigt. Mest ångrar jag det bara för att det är precis så som det är just nu denna fredagskväll, att det är så som det kommer bli framöver.
Jobba helg --> Ensam hela helgen
Ledig i veckorna --> Ensam hela dagarna i veckan
Det finns inget som jag hatar så mycket och som gör mig så ledsen som att vara ensam.
Jag får skaffa mig en låtsasvän som alltid kan vara med mig.
..som jag inte tränger mig på och förstör för.
