Och jag hoppas att du....

Jag var ingen,
du var aprilhimlen.
Tankar snurrar och sprätter. Jag vet inte hur mina två halvor ska kunna samsas. Jag vill iväg, bort, men samtidigt vill jag ha det som är här. Fan, jag har alltid velat iväg och när jag kan - tvekar jag! Tillbaka till dit där livet leker och allt är spännande och nytt. Staterna och världen. Men nu trivs jag för typ första gången riktigt bra med jobbet, och framför allt arbetskompisarna! Sörping gillas skarpt och hästarna är ju min grej. Men alla börjar bli gamlaoch tråkiga. Dom kommer inte ihåg bus och lek. Iväg är ju allt bus och lek. Jag gillar ju bus och lek! Till hösten kommer lera och gråa dagar. Jag gillar inte lera och gråa dagar.
..?!


Hör mig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0